EU-domstolen stärker rättigheter för samkönade makor/makar.

E

Kärlek hotar varken den nationella identiteten eller lag och ordning. EU-domstolen stärker rättigheter för personer som lever i samkönade äktenskap.

EU-domstolen har i mål C-673/16 Coman slagit fast att begreppet make/maka i rörlighetsdirektivet (direktiv 2004/38/EG) inkluderar personer som lever i samkönade äktenskap. Domen är viktig eftersom den tydligt slår fast att homosexuella EU-medborgare har samma rätt till fri rörlighet som heterosexuella medborgare och att deras familjebildning skyddas av rätten till familjeliv i EU:s stadga. Samtidigt är domen kontroversiell bland vissa av EU:s medlemsländer eftersom det faller inom medlemsstaternas nationella kompetens att besluta över familjerättsliga frågor.

Målet rör en rumänsk medborgare som 2010 gifte sig i Belgien med en amerikansk medborgare. Två år senare ville paret flytta till Rumänien men den amerikanske maken nekades uppehållstillstånd för längre tid än 3 månader. Rumänska myndigheter motiverade beslutet med att eftersom Rumänien, inte erkänner äktenskap mellan personer av samma kön, kan paret inte åberopa någon rätt till familjeåterförening. Paret bestred beslutet och anförde att det blev diskriminerade p.g.a. sexuell läggning när de utövade sin rätt till fri rörlighet inom union.

Domstolen klargjorde först att även om rörlighetsdirektivet enbart är tillämpligt på situationer där EU-medborgare reser eller bosätter sig i en annan medlemsstat än den de är medborgare i, så finns det situationer där en härledd uppehållsrätt kan åberopas genom att tillämpa artikel 21 i funktionsfördraget. Enligt praxis, för att en EU-medborgare skall kunna åberopa rätt till fri rörlighet som grund för familjeåterförening i sin egen medlemsstat måste denne kunna visa att den under en ”verkningsfull vistelse” träffat och utvecklat en familjerelation. För att avgöra om vistelsen varit en ”verkningsfull vistelse” skall genom analogi samma prövning göras som om det hade gått att åberopa bestämmelserna i rörlighetsdirektivet, dvs. kriterier för uppehållsrätt längre än 3 månader måste varit uppfyllda under vistelsen när familjerelationen befästes.

Efter att ha konstaterat att den rumänska medborgarens vistelse i Belgien varit verkningsfull gick domstolen vidare till att pröva om det under de förutsättningarna var möjligt att neka dennes make uppehållsrätt i Rumänien. Domstolen konstaterar att inom ramen för rörlighetsdirektivet betyder make/maka någon som ingått äktenskap med en annan person, begreppet är enligt domstolen könsneutralt och omfattar makar av samma kön.

Domstolen slår också fast det tillhör medlemsstaternas nationella kompetens att själva avgöra om personer av samma kön får ingå äktenskap, men den befogenheten får inte stå i konflikt med EU-rätten och unionsmedborgares rätt till fri rörlighet. I en sån här situation uppstår en sådan konflikt, eftersom en EU-medborgares rätt till fri rörlighet begränsas om denne inte har möjlighet att återvända till det land den är medborgare i tillsammans med sin familj.

Flera regeringar har yttrat sig i målet och anfört att om samkönade makar omfattas av bestämmelserna i rörlighetsdirektivet så skulle en begränsning av dessa ändå kunna godtas med hänsyn till lag och ordning (ordre public) och med beaktande av den nationella identiteten. Domstolen anför dock att eftersom beslutet enbart gäller tolkningen av bestämmelser runt fri rörlighet så kan det inte anses utgöra ett hot mot den nationella identiteten. Dessutom kan ett undantag mot den fria rörligheten inte godkännas om undantaget står i konflikt med EU:s stadga om grundläggande rättigheten, som i det här fallet aktualiseras genom rätten till familjeliv i artikel 7.

Därmed konstaterar domstolen att samkönade makar faller inom ramen för begreppet make/maka i rörlighetsdirektivet och att ett undantag mot detta varken kan motiveras med medlemsstaternas nationella identitet eller lag och ordning.

Kommentar

Men hänsyn till att det bara är runt hälften av EU:s medlemsländer som tillåter samkönade äktenskap så är domen väldigt viktig för att stärka homosexuellas rättigheter i EU. Även om domen inte ålägger medlemsstaterna en skyldighet att ändra sina respektive nationella lagstiftningar så markerar EU-domstolen att vid tillämpning av rättigheter för unionsmedborgare så skall samkönade pars status erkännas.

Domen visar också att den fria rörligheten är en grundläggande frihet för alla EU-medborgare och att möjligheten till undantag mot den, med hänsyn till nationell identitet eller ordre public, skall tolkas restriktivt. Att samkönade äktenskap nu till fullo erkänns, inom ramen för den fria rörligheten och skyddat av rätten till familjeliv, är ett genombrott och skapar ett välkomnande tryck på medlemsstaterna att reformera sina respektive familjerättsliga lagar på nationell nivå.