Fri rörlighet och föräldrapenning

F

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har meddelat prövning i mål 6869-17, i vilket Försäkringskassan har nekat föräldrapenning till en kvinna som är bosatt i Sverige men har arbetat i Tyskland.

Målet kretsar kring huruvida Försäkringskassan har gjort rätt som nekat kvinnan föräldrapenning och tolkningen av förordning (EG) 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Enligt Försäkringskassan skall kvinnan tillhöra tysk socialförsäkring, vilket bestrids av både kvinnan och tyska myndigheter.

Försäkringskassans beslut bygger på den svenska regeringens förklaring till EU-kommissionen, enligt vilken föräldrapenning skall klassificeras som en kontantförmån vid moderskap/faderskap och inte en familjeförmån. Medlemsstaterna har en sådan möjlighet att själva välja hur en viss förmån skall definieras men samtidigt har EU-domstolen kompetens att avgöra huruvida förmåner faller inom ramen för förordning 883/2004 och hur de förmånerna skall klassificeras.

EU-domstolen har tidigare, i målen Kuusijärvi C-275/96 och Bergström C-257/10, slagit fast att den svenska föräldrapenningen är en familjeförmån. Den prövningen gällde dock i förhållande till förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet för anställda m.m. som föregick förordning 883/2004.

Både Förvaltningsrätten och Kammarrätten har återförvisat ärendet till Försäkringskassan p.g.a. att de anser att myndigheten tagit beslut på fel grund, dvs. att förmånen skulle behandlas som en familjeförmån. Försäkringskassan har dock överklagat detta och den fråga som HFD nu har att ta ställning till är om föräldrapenning utgör en familjeförmån enligt förordning (EG) 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.